Sånna här dagar har man svårt att uppskatta det som är bra i livet. Alla mina underbara vänner som fortfarande pratar med mig trots mitt sjuka beteende mot dom, Jenny och Christer som precis har blivit föräldrar till en frisk liten pojke, familjen som man står så nära och att man faktiskt har en lägenhet som man trivs i.. Allt sånt försvinner när man mår dåligt.. Det känns som att jag har nått botten. Det som är bra är att det bara kan gå uppåt igen.

Nu bor Werna i Östersund. Saknar honom så sjukt mycket redan men hans nya "pappa" Johan var verkligen en bra och seriös kille så Werna kommer nog få det toppen där. Nu är jag själv.. Helt själv. När jag kom hem från stan så åkte jag till en gammal vän och våldsgästade. Det kändes skönt att både han och jag kunde tycka synd om mig ett tag. Vi kan verkligen prata om allt och han känner mig utan och innan, precis som jag gör med honom. Han gav mig en stor kram innan jag for och sa att det blir inte bättre än såhär. Då kunde jag iallafall skratta. Tack!

Det är mycket som jag skulle vilja skriva.. Jag är så besviken på mig själv att jag är så jävla bombad och tror på varenda ord som kommer från ett par läppar och till mina öron. Det är något som är konstigt med mig. Jag har sjukt svårt att lita på folk men tror på allt som sägs. Det är inte bra. Det är ingen bra kombination. Men nu är det slut på det. Jag litar inte på någon och tror inte på någon. Aldrig igen! Skit samma..

Nu är det Scrubs på tvn. Tack gode gud för det..

Tack till er som orkar lyssna på mitt gnäll.. Det blir bättre. Det vet jag.

God natt!